Floating neither up or down
I wonder when I hit the ground
Will the earth beneath my body shake
And cast your sleeping hearts awake?
Could it tremble stars from moonlit skies?
Could it drag a tear from your cold eyes?
I’ll live on the right side and sleep on the left
That’s why everything’s got to be love or death
His head was a city of paper buildings
And the echoes that remained
Of old friends and lovers
Their features bleeding together in his brain
Once it started it’s harder to tell them apart
Gör en lista på band som jag absolut vill/måste se, och anledningen till varför jag hatar svenska festivaler.
Jag hatar festivalerna för att artisterna är utspridda på flera olika helt enkelt. Ekonomin hos en fattig bidragstagare räcker inte.
Festivalerna är först och främst sorterade i bokstavsordning just nu, men kommer kanske att ändras till att lista dom med flest “vill se”-band först.
Att göra ändringen skulle underlätta för att göra ett val om ekonomin bara tillåter en festival (vilket den knappt gör). Då kan jag utgå ifrån vilka som har störst utbud.
Eftersom alla band inte är annonserade ännu så är det dock bättre med bokstavsordning just för tillfället.
Anledningen till att det är i siffror är inte att det är en sortering över vilka som är högst rankade i “Måste se!!11″-skalan.
Det är bara till för att underlätta och se hur många band det är i varje festival, istället för att behöva räkna varje gång jag kollar listan.
Vid ett senare tillfälle kanske jag skapar ett rankingsystem så jag kan se vilka som drar högst gentemot lägst, för att se vilken festival som har flest “Måsten”.
Arvika har en del artister som måste kollas upp. Återkommer om det.
Emmaboda har även här ett par artister som måste kollas upp.
Hultsfred tycks inte ha några band värda att kolla upp.
Wayoutwest är senare och verkar därför ha mindre bandsläpp. Har också en hel del att kolla upp.
Detta borde vara allt.
Allt som hände den första april var bara på skämt.
When spring rejoices
Down the lane
And everything is new again
Will everything be
Just the same
Will we be there?
On the day that Daniel Cowman stopped existing
the world should’ve ended right then and there
at precisely four-fifteen when he stopped existing
the world should’ve ended–how could it go on?
How could it go on when I don’t exist? I don’t exist…
and now that we got that straight, doesn’t mean that I can fly
doesn’t mean that I can go do whatever I want
now that we got that clear, and you know that I’m not here
doesn’t mean that I can go do whatever I please
the premature ejaculation of his death sentence
hit Daniel in the face like a big round spitball
and everything got hazy in the courtroom
and then he stood up and then he sat back down
another two times in a row
and everything got real slow like a gunshot in the movies
and he remembered heroin boy walking through the door
bouncing off the walls and the floor
taking off his belt, taking off his pants
filling up the bathtub, getting ready to go in for a swim
singing, I don’t exist…
and he start remembering…
the heroin boy’d walk through the door
and he was screaming and everybody was, like,
what’re you screaming as if it’s the end of the world?
and he was, like, well it is
and I was sitting in the corner with my pants down
and I was sure someone next door was blowing up balloons
and they was red and orange
and there was this one lady at the bar and she was trying to buy gin
and this other lady at the bar and she was trying to sell gin
and it worked out good for the boths of them
and heroin boy started taking off his belt
started taking off his pants, started taking off his shoes
filling up the bathtub, getting ready to go in for a swim
I says, no–you’re gonna drown
and he says, no–I can’t drown
simply because…shhhh…
a man destined to hang can never drown
a man destined to drown can never burn
a man destined to fry can never, ever, ever
die in any other way
frying–lucky that I’m dying by hanging and not drowning
so now that we got that straight, can’t I just be left alone?
I want to take a fucking bath
Det känns fantastiskt att tänka på att man gått igenom en tredjedel av sitt liv redan.
Utan att ha lärt sig något. Utan att tagit tag i något. Utan att att att.
Så kommer ångesten snabbare snabbare snabbare, inte som ett brev på posten utan som ett piano från sjätte våningen.
Jag känner mig upp i varv men sitter ändå fast med ingen energi.
Visualiserar mig en trögflytande vätska runt mina anklar. Färgen påminner om tjära.
Allt jag vill ha är ett normalt liv.
Förbannar mina föräldrar som satt mig här.
Jag bad aldrig om detta.
Inte ens när jag försöker.
I’m as blue
I’m as blue as the ocean is true, it’s just reflections of the sky
I’m as cold
I’m as cold as the stories you told but never sick enough to die
Note to self: don’t change for anyone
Note to self: don’t die
Note to self: don’t change for anyone
Don’t change, just lie
I’m as sick
I’m as crass as the things in your past, you wished that you could let them go
Caged birds
Caged animals starving for class
In your house when you’re alone
Note to self: don’t change for anyone
Note to self: don’t die
Note to self: don’t change for anyone
Don’t change, just lie
Who do you call when you’re alone
Nobody, baby
Who do you want to be, figure out and just let me know
Don’t change, don’t change, don’t change
Ingen kan ta överhanden ifrån mig.
SFK is run by a white guy.
The white guy has a bunch of slaves called worgens.
Worgens are black.
Worgen spelled backwards is negrow.
Worgen drop snapvine watermellon and chicken legs.
coincidence? i think not.
Nu minns jag varför jag började festa stenhårt och dricka nästan dagligen när jag och Josefine gjorde slut.
Det är boten mot något som har brustit.
3 starköl nere och en kvar. sen ligger det en sjua i kylen som kanske kommer att smakas på. trösten finnes inte i människor, utan i substanserna.
http://en.wikipedia.org/wiki/Suicide_methods
Powered by WordPress | Aeros Theme | TheBuckmaker.com WordPress Themes